Hur kan det ha blivit så här?

Den frågan har jag ställt mig ett antal gånger sen jag insåg problemet.
Egentligen så vet jag svaret. Det är ärftligt och jag har en sårbarhet just nu som har gjort det så mycket lättare att ta till alkoholen för att slippa tänka.
Att det är ärftligt det vet ju alla men jag trodde aldrig att det skulle drabba mig. Jag är ju så mycket starkare än vad mamma nånsin var och vad pappa är.
Men ack så fel jag hade... Här sitter jag nu i min lägenhet, i en ny stad och undrar hur kunde det bli så här?
Men jag vet ju svaret.... Jag är sjuk. Fysiskt helt frisk idag men mentalt helt färdig. Min bipoläritet kommer alltid att finnas där. Det är inget jag kan ändra på. Men jag kan lära mig att hantera den med rätt medicinering och en hel del terapi. Borderline och alkoholismen kan jag bli frisk ifrån. Men även det kräver både medicin och terapi.
Så istället för att kämpa med bara bipoläritet och borderline ska jag nu även kämpa med alkoholen.
Kämpa, kämpa, kämpa..... Det är väl det nya led ordet för mig. Igen!!!!

Jag ska fan kämpa!!!
Har överlevt värre saker så det här kommer också att gå. Nu är det bara min egna vilje styrka som styr.